Och så var det den där slöjan, höljet, döljet. Världen ser knappt in i mig och jag ser världen knappt. Ögonen är skarpare än en höks men rovfågelns oräddhet saknas. Det stora bytets styrka och storhet drar men bländar intill flykt. I intima ögonblick åker de sotade glasögonen på och inför världen i sin stora allmänhet finns alltid slöjan. Det är inte världen som döljer sig för oss, det är vi i rovfågelns skugga som döljer oss från världen. Connection lost. När jag pratade med modern idag i slänten i skogen förvandlades hennes röst och hennes ord plötsligen till forsande vatten. Det är sedan länge inträffat. Pendeln faller alltid, över i överdrifter. Det finns ingen måttlighet heller i de gamle grekernas måttfullhetslära. Vi är på väg ner i jorden nu och kanske är det där pendelns rörelse vänder. Chimärerna och drömmarna de lömska, vi har fjärmat oss slutligen från nattens underliga gestalter och skrikit "bluff å båg" till vi blivit hesa. Än till den grad att de, i pendelns nuvarande absurda lutning, är de enda egentligt påträngande verkliga. Förnuftet är vår älskade nya domnande dimma. Shake me. Att vara sovande var att vara förd bakom ljuset. Att vara sovande är att se. Där i drömmen finns ett avbrott från eller i underjorden: en episod, ett kikhål, en hand av drömt kött som sträcks ut från någon annanstans och kort drar undan slöjan. En väg ut från det dödfött rena. En väg mot det förnuftligen obegripliga men intuitivt drabbande. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...