Mitt dirigerande och mitt urskiljande har börjat röra sig som en sjukdom, över den förbjudna gränsen. Tråkigaste inkräktaren på den där sidan som varit och vill vara vild; vilt oberörd och "ta-daaaaa!" inför mig. Rädslan dog en dag och med den dog verklighetstyngden. Kalkylatorn tog över med en ny ekvation: "Jaha, 1 närmar sig. Snart blir det 2, då kan jag göra 3". Som på fabriken fast med dimmor och ett rubbat flin. Sortera rätt mutter i rätt fack. Gör det om och om igen. Den kommer, du tar den, du flyttar den. Även om muttern är en osynlig entitet som av allt att döma är fysisk trots allt. Lägg den i rätt fack bara så är det chill.

Så, du där: jag, trampa fel nu snart för helvete! Snubbla till och ramla ner djuplångt till något någonstans där dirigentpinnen ryckts ur din hand. Väs! Skräm mig. Jag är trött på att veta och kunna. Ni måste övertyga mig om att ni är era egna och jag måste sluta göra er till mina.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...