Röster från förr hinner ikapp och man undrar om de är ekon, eller sig själva; bottnade i jorden med tårna kilade i led ner till de första orden. Vagt hit och vagt dit, skuggscenarion och en låtsad melodi. Man börjar vänja sig men ibland sätts man ändå i skräck. Nittio procent är sånt som flyter omkring och tio procent är sånt man kan fastna med kroppen i. Det är klart man försöker sortera, lägga på hög på en skala mellan 1-5: verkligt eller ej. Men då och då reser sig ett spöke upp och säger "hey bitch, jag skall bevisa mig!". Käken spänns upp trots att man inte haft en tanke på att få ur sig ett skrik och sen undrar man: är detta en dröm eller är det där, är det där, gjorde det mig verkligen trasig? Som en krossad poslinskopp plockar man tänder, och det märkligaste är att man känner "I don't need this shit, jag slänger!" Sen blir man vaken, eller nåt. (Jag har slutat tro att jag förstått. ) Björnen i skogen kanske kommer ta dit liv, men det var de vaga som tog dig dit.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...