Trots att vi "inte firar jul" i min familj, är jag nu precis hemkommen från ett icke-firande som alltså mest "råkat sammanfalla" med julafton, men som absolut inte är ett julfirande. Förnekelsen är total och alla spelar spelet. Ingen nämner någonting om att det överhuvudtaget skulle vara något speciellt med just denna dag. Att mormor ger sina barnbarn lite pengar just denna dag är en ren slump, och att jag och bror är hemma just denna dag är även det, givetvis, ett stort sammanträffande. Märkliga sammanträffanden alltsammans alltså, och absolut inte något julfirande.  Nej för fan!

Hur som helst: detta icke-firande är ett perfekt tillfälle att studera mödrar på. Låt oss börja med mormor. Jag fick för mig att visa henne några bilder ,och börjar med en bild på hunden som jag passar, då han är iförd min mössa.

- Men vad konstig han ser ut på huvudet. Det var en underlig hund...

- Mormor... han har min mössa på sig.

Jag visar bilder från min inflyttningsfest:

- Är det där din brors flickvän?

- Nej mormor... det där är min bror.

Vidare:

- Är det där din tjejkompis?

- Eh... nej mormor, det där är Fredrik...

Jag är glad att min bror inte befann sig i rummet då han blev misstagen för att vara sin egna flickvän.

Mamma då. Jag försöker packa ner tvätt att ta med mig hem,och muttrar något om att jag tycker det fattas strumpor. Då kommer den totalt sanslösa hysterin upp till ytan. Mamma synes plötsligt inse att frågan om strumpor är en fråga om liv och död:

- Men här! Här! Ta dessa! Här har du!!!

- Lugn mamma, det är ingen...

- Men ta de här nu! Ta dem! Eller hade du sånna redan? Det kanske du hade? TA ETT PAR TILL! TA DEM! JAG KAN KÖPA NYA! Här! HÄR!

- Det är ingen fara mamma, lugna ner dig.

- Men här, HÄR har du! Dessa är bra. Vi måste se till att du har jämna par också. Har du jämna par? Har du jämna par? Har du jämna par? Är denna din? Nej, den kanske är pappas? Äsch, ta den också! Ta ALLA!

- Herregud...

Det behöver förresten inte råda strumpbrist för att mammas hysteri skall vakna till liv. ALLT väcker den till liv. Grönsaker. Ved. Eld. Skor. Dörrar. Hundar. Får. Vatten. Luft. You name it.

       Exempelvis satt vi alla vid TV:n, med en tänd brasa i kakelugnen. Framför spisen finns en stenplatta som skall hindra att den glöd möjligen skulle kunna falla ut skadar golvet. Men det räcker inte.

- Kolla nu, kolla så att det inte kommer ut glöd. Det får inte komma ut glöd. Ha koll så att det inte kommer ut glöd! Men KOLLA DÅ!

En fantastisk upplevelse var det också att försöka lära mamma hantera en dator - närmare bestämt internet. När man för 23 gången måste förklara att "du måste klicka i det fältet du vill skriva i, det räcker inte att bara hålla muspekaren övanför det" börjar tålamodet nästan brista. Men glöm nu inte att detta faktiskt är kvinnan som en gång frågade mig:

- Varför funkar inte CD:n?

- Eh... för att du försöker sätta in den där man sätter in kasetter...

Men jag gillar mamma ändå. Särskilt då hon pratar om döda djur.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...