Det är något. Jag känner på mig något. Omen. Meningslöst omen, för jag vet inte vad det rör men jag vet att det inte spelar någon roll vad jag gör.

Det finns en osedd annan värld som stör.

Man har väl något schizofrent paranoidt anlag, antar jag. Eller så finns det på riktigt en annan värld, som man kan känna av men inte känna till. Tänk om något har hänt eller håller på att hända, men inte här? En katastrof, anstormande. Syndafloden forsar in, där. Vattnet når inte hit men jag hör dess obehagliga brus. Det går inte att leva oberörd som om ingenting händer när jag känner att någonstans nära långt borta härjar förödande bränder.

Jag väntar. Jag är på min vakt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...