Idag har jag varit förbannat manlig:

- Ett 50-tal ca 30kg tunga torvbalar har förflyttat...

och staplats i en fin, men kanske lite asymmetrisk hög.

Pepsihunden hjälpte till med sitt evigt muntra leende.

Tillsammans klarade vi uppdraget.

Poängen med detta var att frilägga en stor golvyta.

Utöver torvbalar har allt ifrån bänkar, lådor med skor, olika typer av elkablar, icke-fungerande lampor, stolar, bord, pallar, och några kilon damm och rått-äten havre avlägsnats.

Men så var det det här med skottkärrorna.

DE FÖRBANNADE SKOTTKÄRRORNA.

Skottkärrorna och en cement-slunga

Jag tänkte, i mitt stilla sinne, att:

" Det är väl för fan bara att ställa skiten ute någonstans..."

Så tänker inte mamma.

"Men - var skall du ställa det här då?"

"Jag vet inte, det spelar väl ingen roll, det är ju bara tillfälligt"

"Jaha, men de måste ju ändå stå någonstans"

*Ni vet ju hur KVINNOR är med detta att ha saker ståendes...*

"MEN FÖR HELVETE - vi har ju TRETTON HEKTAR MARK: någonstans borde de väl för fan få plats?"

Jag får erkänna att hon gav med sig.

Gnället slutade dock inte där.

Just som jag började bli färdig med sopandet.

Just som golvet nästan sken av renhet *harkel*

Just då får mamma för sig att hon bara MÅSTE hämta havre från en behållare ovanför utrymmet.

För att få ut havren - som dammar något kopiöst - måste man låta den rinna genom ett rör precis ovanför min nu rena golvyta.

"Jo, men nu passar vi på att göra detta, sluta gnälla", konstaterar mamma.

"Men... nej, inte nu; det kommer damma!"

"Men sluta nu, kom igen..." *arg*

Jaha.

Ok.

Som du vill, din envisa jävel.

Och vad händer då?

Jo.

En säck havre tappas upp.

Därefter är det meningen att man skall sätta en plugg i röret.

Så att havren inte fortsätter forsa ut över golvet.

Mamma tappar givetvis pluggen.

Havren forsar ut över golvet.

"Tack så mycket mamma..."

"Men sluta nu! Hjälp mig istället!" skriker mamma ilsket.

Efter några minuters letande hittar hon pluggen.

I åsynen av mitt nyss rena golv mumlar jag bittert:

"Jag visste att det skulle bli såhär..."

"Visste du det? Men SLUTA, åååååååååh" *klassiskt ångestylande*

Så.

Sen var det bara till att hämta sopborsten igen.

Havre, havre, åter igen havre.

Och till råga på allt är en gris lös i stan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...