Igår kväll gav jag upp mitt hemtentaskrivande. Jag somnade och drömde något om "en annan ö" och om människor som på en annan annan ö försökte se över till den andra ön, och skulptera de andra ö-bornas händer i sanden på stranden. Sedan vaknade jag och insåg att - nähä, jag har tydligen inte alls gett upp.  Och så följde fem extra stressiga timmar, som dock gjordes mindre hemska tack vare att det lugna och lugnande Djuret var på besök. 

       Nu är tentan inskickad sedan två timmar tillbaks och jag kan  konstatera att jag härmed skrivit min sämsta hemtenta någonsin, på riktigt. Jag hann helt enkelt inte. Den är för lång, utan struktur, med många konstiga formuleringar, utebliven fakta, bristande referenser - och jag svarar på andra frågor än de om ställdes, om jag nu ens svarar på något överhuvudtaget. Ändå känns det som att jag kommer få godkänt, vilket mycket väl kan innebära att jag inte alls kommer få godkänt, eftersom mina betygsprofetior sällan eller aldrig stämmer. Trots allt är jag lite lättad. Skräckblandad förtjusning. I morgon skall jag träffa min lärare för första gången - tydligen skall texthelvetet bedömas redan då.  Skräcken, skräcken, skräcken...

Nu har jag ont i nacken och skall fira denna icke-seger med ett äpple från Halalen, Halalen som luktade gott i dag. De måste ha skurat betonggolvet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...