Snö över grönt vårgräs i morse. Sedan regn och sol om vartannat, och otroliga hagelstormar över mig och Djuret. Vi försökte gömma oss under en tall medan sikten blev allt mer skymd. Skymd, men.... det är nog inte riktigt förrän världen visar sig i sin mest absurda och skymda skepnad som man ser den på riktigt. Ser den såsom den verkligen verkar vara: sjuk. Då fnittrar man av desillusionering och släpper taget. Med ett halvskrattande leende tittade Djuret upp mot mig, samtidigt som han försökte blinka bort det hårda och kalla vita som slog mot hans mjuka och varma svarta nos - även han verkade se det vridna i de stora kulorna av is-snö. Till sist isade det in allt för mycket mellan barrgrenarna  vi gömde oss under, så vi flydde hem till mig.

          Strumporna och skorna ligger på tork på elementet.

          Hunden ligger på tork på  golvet.

Inspirerande seminarium. Alla kändes så icke-alienerade och icke-centrerade, fria när vi talade om frihet. Det är något drömskt surrealistiskt med hela den här dagen. Ombytligt väder, som om världen är förvirrad och gör uppror mot sig själv. Tryck från alla håll, högtryck och lågtryck, sol och regn och snö och hagel, vind och stillestånd. Korsvägar överallt: och ändå pressas man mellan dem, in i smala gränder och över tillfälliga gränser, till andra platser. Allt är möjligt nu.  Magi som uppstår då solen skiner på dropparna i gräset. Förtrollat glitter som på prinsessornas tid. Drakarna i grottorna mullrar och kryper fram... människorna säger oväntade saker, det är tillåtet nu -  och möjligt, det är möjligt, just idag är det möjligt.

Men ja, ni får gärna reagera som The Dude i The big Lebowski om ni så vill: "Yeah, well... that's just like your opinion, man..."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...