Jag fick en känsla av att jag kom på något igår natt. Vad var det? Något om... ett möjligt band mellan syn på tid och framtid, och syn på och behandling av främlingar, andra folk, det exotiska, det annorlunda. I determinismen är universat så att säga låst, som under Upplysningen och i den envisaste  moderniteten.

Det är stängt och där sållas fram familjariteter, framtiden är redan skriven, och det förflutna har lagts till rätta som tämligen ointressant, ett smutsigt hål som vi klättrat upp ur och inte har någon som helst vidare nytta av.

I ett universa av mindre determinism, som i medeltid i övergång till renässans, är dörrarna mer öppna - främlingar och annat annat kan anlända, välkomnande sker, för framtiden är inte skriven ännu, den är en annan som väntar på att anlända. Inte heller det gångna är ännu särskilt tamt, det har inte sållats med finmaskigt nät - så saker som är konstiga och oväntade, som kommer från då eller från sedan, ja: de kan helt enkelt komma, och komma utan att sedan fängslas, stängas inne eller ute.

Tja, kanske är det så, kanske inte. Nu skall jag i vilket fall köpa mjölk.