Djuret återvände till sig, och Sömnen återvände till mig. Välkommen tillbaks. Jag fick drömma om magiker och rester från ritualer i skogar, om brodern och broderns flickväns snöskottande i Afrika, om vart mitt hem ligger och ser ut i drömmen, om klättrande utmed stuprännor.

      Det där med hemmet i drömmen, hur hemmet ser ut där, och hur man vet att det är samma hem som ens vakna hem, trots att det ser helt annorlunda ut; det tycker jag är konstigt. Man bara vet. Man borde dra slutsatsen, att: nej, detta är inte hemma, detta är något annat. Men det gör man inte, för man bara vet och ställer inga frågor förrän efter att man vaknat och minns och börjar undra. Kanske ligger det till lite sådär även i den vakna världen, kanske är allt annorlunda hela tiden, på ytan, kanske är inget någonsin detsamma  - men vad gör det när vi ändå hela tiden vet att det är det, att där är där, att du är du.