Äter brunch i Linné med Djurets matte, och undrar varför man inte oftare umgås över åldersgränserna? Det är ju så lätt och så bra och så befriande. Befriande eftersom man slipper sitt ego och sitt egos eviga försök att mäta sig med andra. Befriande eftersom man kan vara sin egna ö bortom hotfullt förstörd miljö: en egen ö i konkurrensfri relation till någon som befinner sig på en annan plats, som är på väg i åt ett annat håll, som redan eller ännu inte varit där man själv är. Befriande eftersom man står inför en ovanligt annorlunda ö, vars palmer inte så mycket som påminner om de som växer hos en själv. En ö vars palmer är  så annorlunda att de inte kan vara bättre eller sämre än de egna. Ett osymmetriskt förhållande där krig inte uppstår, eftersom avståndet är så långt, så långt att det kan göras väldigt kort.