- Det är något speciellt med dig...

- Jag har munnen full av is, det kan vara det...

Den repliken slängde jag ur mig i en dröm i natt. Den var rolig där och då. Den är rolig här och nu. En dröm-oneliner, på flera sätt. Tydligen finns det så plats för humor även i drömmandet. Det visste jag inte. I hur många drömmar kan ni minnas att ni skrattat? Och att ni skrattat åt något, inte bara av någon diffus dröm-orsak? Det lär inte röra sig om allt för många gånger, tror jag. Humor borde vara ganska sällsynt i drömmarna. För humor är ju, tänker jag, på många sätt ett bearbetande. Och drömmarna, de är nog redan tillräckligt bearbetande. De kanske rent utav är bearbetning, liksom till väsendet. 

Nu skall jag sluta kretsa kring allt detta sovande, för att istället ta itu med den där vakna världen och allt som måste göras i den.  Men nu vet ni i alla fall vad ni skall svara om någon säger till er att "Det är något speciellt med dig...".