Trötthet som ett töcken över mig. Fast ett töcken som skimrar lite av belåtenhet, emellanåt, om man tittar noga. Jag hittade två pensionärer på en bänk på kyrkogården idag. Med dem diskuterade jag och Djuret var gränsen går för djursjukvård: hundar med hjul istället för bakben? Okej? Inte okej. Men så blir det, i en värld av övermäktigt dåligt samvete över allt vad vi gjort med naturen. Överkompensation for the win! Fast med en twist av motsägelsefullhet då lövbiffar och korv förtärs vid samma matbord som hjulhundarna vilar under.

Innan vi knappt ens hunnit bli Cyborger själva drar vi med människans bästa vän in i den nya ordningen. Jag antar att det är lika fint som det är fult.