Jag fick en känsla av att jag kom på något igår natt. Vad var det? Något om... ett möjligt band mellan syn på tid och framtid, och syn på och behandling av främlingar, andra folk, det exotiska, det annorlunda. I determinismen är universat så att säga låst, som under Upplysningen och i den envisaste  moderniteten.

Det är stängt och där sållas fram familjariteter, framtiden är redan skriven, och det förflutna har lagts till rätta som tämligen ointressant, ett smutsigt hål som vi klättrat upp ur och inte har någon som helst vidare nytta av.

I ett universa av mindre determinism, som i medeltid i övergång till renässans, är dörrarna mer öppna - främlingar och annat annat kan anlända, välkomnande sker, för framtiden är inte skriven ännu, den är en annan som väntar på att anlända. Inte heller det gångna är ännu särskilt tamt, det har inte sållats med finmaskigt nät - så saker som är konstiga och oväntade, som kommer från då eller från sedan, ja: de kan helt enkelt komma, och komma utan att sedan fängslas, stängas inne eller ute.

Tja, kanske är det så, kanske inte. Nu skall jag i vilket fall köpa mjölk.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...