Det brann i skogen idag men jag och hund orkade inte agera så vi tänkte att det nog inte var någon fara. En citronfjäril och en humla tittade förbi. Och ett barn som hunden drogs till som om det redan för länge sedan var helt bestämt och absolut bortom tvekan att de skulle hälsa, som om de kännt varandra i åratal och för minst sju månader sedan redan bestämt träff då och där och så, på vägen upp mot kyrkogården.

Jag förbereder mitt seminarium och lägenheten har blivit kliniskt ren på köpet. Mindre rena är de hem som jag på något sätt skall prata om. De glänser och luktar gott, men det är bara ett spel för gallerierna, och för teaterföreståndaren själv. Ingen vet om att det finns smuts under mattan och bakom byrån. Och det är väl på gott och ont, att de inte är rena. Renhet är ett tecken på sjukdom och någon diffus hemskhet. Så jag är väl sjuk och lite hemsökt nu, antagligen, för här finns inte så mycket som ett sandkorn kvar. Så det är väl för väl att jag har en hel sanddyn i drömvärlden.