En oväntat trevlig otursdag. Väcks av mina kära elektriker, som synes ha återvänt endast för att borra i mina väggar långt innan solen hunnit upp. Sätter på datorn och konstaterar att internet tydligen gått och lagt sig för att dö någonstans under en gran i en skog. Ger mig på att försöka sätta på mig linserna och tappar då givetvis en utav dem i det mindre rena vatten som samlas i mitt igentäppta badrumshandfat. Plockar upp den, sköljer av den, sätter på den. Kanske kan dagens suddighet spåras tillbaks till den lilla fadäsen.

        Hinner exakt precis med spårvagnen och lyssnar sedan på mysiga professor Bosse i ett par timmar. Ställer en fråga som nog hade kunnat gå hem, om jag bara hade orkat utveckla vad jag menade. Det orkade jag inte, så det generella intrycket blev nog mest: eh, va? konstigt.

        Hunden och jag blir sedan överraskade av regn mitt i mina och trädens sånglektioner. Vi flyr hem till mig, och så ligger nu det ganska stora Svartdjuret i min soffa och halvsover. Blir han tillräckligt uttråkad är det bara för honom att plocka upp någon av alla de kolonialism-böcker som ligger strödda lite varstans runtomkring honom. Det skulle nog vara nyttigt. Djuren är väl ändå trots allt de som blivit mest koloniserade av alla vi levande. Djurplågeri är den antropcentriska idealistens fascism, som någon sa eller skrev, någon gång.