Går med hunden i skogen och ser att han ser på bina som surrar runt honom. Alla ville de åt samma vatten från samma bäck, men de krigar åtminstone inte om det.  Bin. Bin och inte getingar. Jag vet skillnad. Allt som är litet och flyger och har några slags ränder på kroppen är inte getingar. Jag känner bina. Vi umgicks flitigt när jag var liten, och jag tror inte att deras samhälle och kultur förändrats särskilt mycket sedan dess. Jag räddade dem från att drunkna många gånger, men de förstod inte alltid att jag ville dem väl, så de stack mig ibland.  Sticker de så dör de. Bin är martyrer. De dör för kollektivet.  De samlar söta saker från blommor och dör för kollektivet. Getingar är rovdjur, individualister. De kan sticka utan att dö. Sticker ett bi så sticker det för sina vänner och det kostar honom eller henne livet. Getingen sticker bara för sig själv.

        Människorna är nog både getingar och bin. Men mest getingar. De flesta bara låtsas att de är bin. Och vissa är bin men låtsas att de är getingar. Märkligt.

Jag handlar äpplen och paprika och annat. Tycker att den där mycket mörka afrikanska mannen klätt sig helt rätt i sin ljusblå särk, och undrar vad männen i Halalen tänker när de ser sådär mordiska ut, som törstiga vargar. Men jag känner mig lite odödlig så jag tittar in i rovdjursögonen - den som vänder ner blicken har blivit byte och slav, så fungerar det åtminstone med andra djur.

Idag skall skall plantera om svartvinbärsbusken som jag är plast-mamma åt medan hennes husse är i Cypern och gräver upp gamla saker ur marken. Och jag skall gå lång promenad med Djuret och plocka hem nya vitsippor. Och jag skall hitta några slags kläder att ersätta mina gamla trasor med. Och jag borde duscha. Och läsa. 

Men för att kunna göra allt detta måste jag sluta lyssna på "To build a home", eftersom den där låten får mig att vilja dö, fast på ett bra sätt. Vilja dö eller bli ett träd eller en bäck, så man kan susa eller brusa och strunta i allt annat än oundviklig rörelse eller oundvikligt stillastående.