Det är vår med många vitsippor ute och jag sitter inne och läser ekonomiska analyser av imperialismen... Marx, kapitalism, monopol, aggressiv expansionsdriven kapitalism, utsugning och exploatering, utvecklingen av underutvecklingen, kolonins ekonomiska beroende av moderlandet, frihandel, tredje världens födelse, kolonial-ekonomins stagnation och kvasi-borgerskap, frånvaron av förädlingsindustrier i kolonierna, raserandet av traditionella ekonomiska strukturer och därmed brännande av alla fallskärmar... eller, va? Jag har läst så mycket att jag glömt allt. Inte heller är det väl särskilt konstigt. All information som har med ekonomi att göra rinner av mig såsom vatten rinner av en anka. På någon väldigt fundamental nivå sorterar min hjärta allt det där som skräp.

Och...

Någonstans i kombinationen av vitsippor och ekonomiska analyser ligger en   hund begraven. Jag märker att jag hela tiden kommer närmre och närmre dörren som leder ut till livet. Hunden var glad som alltid och drack vatten ur sin lilla bäck, som alltid. Jag drömde att jag räddade honom, hunden, från en flock vita vargar. Hemska fast ganska snälla vita vargar som kunde fångas i famnen och bäras bort. I vakna verkligheten promenerade de ryska tanterna som vanligt jämte den kutryggade ryska farbrodern, men det verkar faktiskt som att han börjat prata nu, nu när våren kommit.  Jag har inte pratat  (med någon annan än hunden) idag. Kanske borde jag följa den ryska farbroderns exempel och göra något åt det.