Det är något väldigt vackert, en vacker känsla, i att gå ner till Halalaffären på morgonen, för att köpa mjölk till kaffet. Halvtomhalvt kisande efter natten som hänger sig kvar stapplar jag in i den stora lagerlokalsaffären. I gångarna står pallar med varor, grönsaker och sånt som skall kylas. Saker är inte riktigt på sin plats ännu, saker händer, saker görs, saker förbereds och ställs i ordning. Rummet som snart skall vara affär fullt ut, redo och fullt av kunder, känns nu mer som ett vardagsrum, eller åtminstone som en vardagsrumsaffär. Det är bara jag och de anställda där, och det känns underligt intimt, som om jag vore en av dem. Jag vet vart sakerna finns och jag hämtar vad man skall ha, går sömndrucket till kassan och tänker mig att även han som sitter där tycker att det känns lite familjärt, här med hon som nyss vaknat och gått ner för att köpa mjölk till kaffet.