Jag begick tidigare idag ett kolossalt misstag: jag gick ut, till Kviberg marknad. Och då såg jag ju, hur fantastiskt varmt och soligt och grönt och underbart det är utomhus - särskilt där borta, med frukt och grönsaker och fantastiska dofter från falafel- och kebab-stånden. Tänk, att ligga på en strand någonstans, med kall läsk och brusande hav, att semestera i värme med solglasögon och sandaler, att känna den välbekanta lukten av uppblåsbara badmadrasser och solkrämer. Att plaska i vattnet som ett litet barn. Eller att ligga och läsa en bok, i långsam, behaglig takt, på gräset i en park, höra alla ungar som springer omkring och leker, känna dofter från alla som grillar kött och grönsaker runtomkring. Eller tänk, att sitta på en balkong i lagomvärme, med en vän eller en bror och dricka vin, prata och skratta och veta att man inte har några måsten att följa. 

Ja, jag fick helt enkelt för mig att jag nu var på semester. Det är jag inte. Jag skall skriva om kolonialism. Kolonialism på varma söderhavsöar som efter västerlänningarnas anländande inte längre var särskilt idylliska. Kolonialism på varma söderhavsöar som blivit idylliska sen igen - men för oss andra, för oss västerlänningar som kom dit för några hundra år sedan och fortsätter att komma dit, som barnfamiljer sugna på glass och thaimassage och äventyr och varma bad. Idyllen som slutade att vara idyll för vissa men istället blev idyll för andra. Andra som i detta fall är vi.

Columbus som seglad mot väst för att finna öst, men som inte kom fram - eftersom det låg en kontinent i vägen. Otur. För "indianerna".