Jag begick tidigare idag ett kolossalt misstag: jag gick ut, till Kviberg marknad. Och då såg jag ju, hur fantastiskt varmt och soligt och grönt och underbart det är utomhus - särskilt där borta, med frukt och grönsaker och fantastiska dofter från falafel- och kebab-stånden. Tänk, att ligga på en strand någonstans, med kall läsk och brusande hav, att semestera i värme med solglasögon och sandaler, att känna den välbekanta lukten av uppblåsbara badmadrasser och solkrämer. Att plaska i vattnet som ett litet barn. Eller att ligga och läsa en bok, i långsam, behaglig takt, på gräset i en park, höra alla ungar som springer omkring och leker, känna dofter från alla som grillar kött och grönsaker runtomkring. Eller tänk, att sitta på en balkong i lagomvärme, med en vän eller en bror och dricka vin, prata och skratta och veta att man inte har några måsten att följa. 

Ja, jag fick helt enkelt för mig att jag nu var på semester. Det är jag inte. Jag skall skriva om kolonialism. Kolonialism på varma söderhavsöar som efter västerlänningarnas anländande inte längre var särskilt idylliska. Kolonialism på varma söderhavsöar som blivit idylliska sen igen - men för oss andra, för oss västerlänningar som kom dit för några hundra år sedan och fortsätter att komma dit, som barnfamiljer sugna på glass och thaimassage och äventyr och varma bad. Idyllen som slutade att vara idyll för vissa men istället blev idyll för andra. Andra som i detta fall är vi.

Columbus som seglad mot väst för att finna öst, men som inte kom fram - eftersom det låg en kontinent i vägen. Otur. För "indianerna".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...