Ibland vet man som bekant inte riktigt vem man är.

Detta gäller även för datorer i allmänhet....

Och skrivare i synnerhet.

Min skrivare har på senare dar haft stora problem med sin självkännedom.

Han är förvirrad.

Vilsen.

Vet inte vilka delar av honom som verkligen är han.

Hör detta verkligen till mig?

Är detta verkligen jag?

Är skrivare verkligen det yrke som passar mig bäst?

Borde jag inte syssla med något mer kreativt?

Får jag egentligen ut något av mitt arbete?

Borde jag ta tag i mitt liv?

Bli något annat?

Kanske åka ut och se världen?

Pröva mina vingar?

Samla erfarenheter och upplevelser?

Säga hejdå till A4 och bläckpatroner?

Finna mig själv?

I sin tankspriddhet skriver Han ut pappren snett.

Han har ingen kontakt med sina yttre lemmar.

Han vet inte vad han gör.

Eller vart han är på väg.

Han har tappat suget.

Entusiasmen.

Glädjen.

Viljan.

Särskilt gnällig är Han gällande sina bläckpatroner.

Är detta verkligen jag?

Passar verkligen bläckpatron Canon PG-40 mig?

Förtjänar jag inte något bättre?

Bläckpatronen söker närhet.

Skrivaren avvisar bläckpratronens behov.

Påstår att bläckpatronen är "inkompatibel".

Att de inte passar för varann.

Bläckpatronen gråter.

Jag försöker lägga fram kompromisser...

- Kan du inte i alla fall testa om ni passar ihop?

- Fan heller. Jag vill aldrig mer bli penetrerad av den där bläckskiten.

- Kan du inte ge det en chans?, snälla?

- Nej. Ta bort skiten. Canon PG-40 är under min värdighet.

Skit i det då.

Sitt du där och gnäll.

Gör det bara.

Om det är såhär det skall vara....

Så kommer jag snart skaffa mig en annan.

En skrivare som accepterar både mig och bläckpatronerna för de vi är.