Ibland vet man som bekant inte riktigt vem man är.

Detta gäller även för datorer i allmänhet....

Och skrivare i synnerhet.

Min skrivare har på senare dar haft stora problem med sin självkännedom.

Han är förvirrad.

Vilsen.

Vet inte vilka delar av honom som verkligen är han.

Hör detta verkligen till mig?

Är detta verkligen jag?

Är skrivare verkligen det yrke som passar mig bäst?

Borde jag inte syssla med något mer kreativt?

Får jag egentligen ut något av mitt arbete?

Borde jag ta tag i mitt liv?

Bli något annat?

Kanske åka ut och se världen?

Pröva mina vingar?

Samla erfarenheter och upplevelser?

Säga hejdå till A4 och bläckpatroner?

Finna mig själv?

I sin tankspriddhet skriver Han ut pappren snett.

Han har ingen kontakt med sina yttre lemmar.

Han vet inte vad han gör.

Eller vart han är på väg.

Han har tappat suget.

Entusiasmen.

Glädjen.

Viljan.

Särskilt gnällig är Han gällande sina bläckpatroner.

Är detta verkligen jag?

Passar verkligen bläckpatron Canon PG-40 mig?

Förtjänar jag inte något bättre?

Bläckpatronen söker närhet.

Skrivaren avvisar bläckpratronens behov.

Påstår att bläckpatronen är "inkompatibel".

Att de inte passar för varann.

Bläckpatronen gråter.

Jag försöker lägga fram kompromisser...

- Kan du inte i alla fall testa om ni passar ihop?

- Fan heller. Jag vill aldrig mer bli penetrerad av den där bläckskiten.

- Kan du inte ge det en chans?, snälla?

- Nej. Ta bort skiten. Canon PG-40 är under min värdighet.

Skit i det då.

Sitt du där och gnäll.

Gör det bara.

Om det är såhär det skall vara....

Så kommer jag snart skaffa mig en annan.

En skrivare som accepterar både mig och bläckpatronerna för de vi är.

 

Hannah

8 september 2010 23:24

Underbart!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...