I brist på annat att berätta tänkte jag återge en lite småkomisk incident som ägde rum förra vintern.

Jag hade varit ute och promenerat i några skogar.

Och lyckades, förmodligen med Guds hjälp, att hitta inte mindre än två  skallar från döda djur:

en älg och ett rådjur.

Givetvis kunde jag inte låta bli att bära med mina döda saker hem.

Men...

Vägen hem innefattar dessvärre en grusväg där det faktiskt kan komma människor gåendes. Helt öde är det inte ens i Kareby.

Så, när jag går där med mina skallar får jag syn på två personer längre fram.

Av någon märklig anledning hade jag fått för mig att folk skulle finna en människa bärandes på likdelar i aftonljuset aningen suspekt.

Jag vet, det är lite paranoidt - men så tänkte jag i alla fall.

De två personerna kommer närmre...

Jag förbereder mig mentalt.

"Försök se oskyldig ut, försök se oskyldig ut...."

Och så precis när de är framför mig, så får jag ett infall:

- "Jag MÅSTE flytta över de döda till min vänstra sida.

Då är risken mindre att de ser vad jag faktiskt bär på."

Problemet var, att när jag skulle flytta De Döda...

så råkade jag fumla lite, med resultatet:

- JAG TAPPAR BÅDA SKALLARNA FRAMFÖR FÖTTERNA PÅ FOLKET.

Inte bra.

Halvt desperat, och störd av misstänksamma blickar, plockar jag snabbt upp de döda, säger "hej..." och fortsätter min vandring.

Summa summarum:

Skall ni tvunget bära hem döda ting:

SE DÅ TILL ATT HA BÄRKASSAR MED ER.