Jag kan ingenting när du är för vitt spridd omkring mig. Oceanjävel, gör dig mindre för min skull. En småsjös storlek räcker. Då kan jag plaska runt i dig glatt efter yngel och veta att det inte gör något om fångsten blir liten. För det finns inga valar i småsjön; alla vet det. Men nu är du ocean och som ocean blir du min dödsbringare. Benen i kors och jag sitter där på en våg och känner dig utan att någonsin komma ifatt dig. Helvete, jag ger dig mitt hat för alltid om du inte visar mig att du har en strandkant; en fot, en fingertopp, en hjässa. Utan ände är du, älskade hatade livs- och döds-upphållande vänfiende, och det är som om kroppen försöker tappa sina gränser när det bara är du runt mig. Men den kan ju inte göra det, men den kan inte göra annat än att försöka, men den kan ju inte, men den kan ju inte. Den kan ju inte förrän jordens hunger slår över havsgränsen. Och då är du redan borta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...