Allt är slut.

Jag drömde om en lustmöderska som tog människors liv helt barnsligt. Ett ständigt "hoppsan..." utan samvete eller eftertanke. Efter varje försvunnet liv slet hon sönder kropparna och lade i en stor (minst fem meter hög) hög på bakgården. Röd död hög. Men så kom en dag (det är som en saga) då hon träffade sin själsfrände och livskamrat. För att göra sig lika stor med honom, liksom jämnbördig - jämförbar -, tog hon av de röda högarna på bakgården och fyllde i sig själv. Hon blev stor. Lika stor som han eller större. Men ack så porös hon var. (Kanske är alla som bygger på sig själva med de döda (dvs alla, utan undantag) egentligen precis lika porösa). Då han och hon skulle ägna sig åt det där som förälskande människor ibland ägnar sig åt, så grävde han in med handen i hennes mag - rakt igenom hus och allt, och såg vad som fanns där. Han fann något som var vackert. En lysande vit pärla stor som en knuten knäve. Den var knuten till lusten eller till livet. Det finns väl en skillnad?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...