Jag undrar vad i mitt liv som kommer att fastna. Några saker-hat-händelser-människor-manier kommer att komma tillbaks om och om igen, sen när eller om det klara minnet och sinnet går i ide. Men något - vad? - kommer att sätta sig och söka upp mig i chockvågor. Evigt och förbannat envist cirkulerande i en senhöst som blir som en enda lång freudiansk felsägning. Vad kommer att komma tillbaks? Vad kommer att sätta sig? Vad kommer att visa sig ha haft tyngd?

Nu brände jag maten. Helvete också.
Det kommer jag att glömma. Eller är det just det som kommer att sätta sig?

Man glömmer ofta ordet "att". Det börjar kännas märkligt främmande att skriva det alla gånger det egentligen "skall" vara med (någon bestämde det någon gång). 

Jag har drömt märkligt mycket om farliga illvilliga hunddjur det senaste. De är ute efter mig och mina snälla hundvänner. I natt flydde jag undan döden upp i ett träd. Men min hundvän kunde inte klättra och jag skrek mig vaken när jag fann henne (saltade jag maten? bäst att salta igen...). Hennes nos var tvärt avbiten och ögonen var borta. Hon vad död, tror jag. Jag undrar vem hon är och jag undrar vilka de är. Jag undrar vad som får dem att komma nu. Jag undrar vad som händer, egentligen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...