På första maj såg jag hur människorna fnissade som i "oj men gud jag är ett djur! alla vet det nu!" efter att de vågat stämma in och skrika slagord som känts tillräckligt eggande. Vi är arga men har glömt bort hur man knyter en näve.Vi är glada men har glömt bort hur man dansar. Vi är människor men har glömt bort att vi måste vara djur. Viska för i helvete, säg kontext fem gånger, avsluta med fyrkant. Vi avslöjar vad som är vårt mest intima i våra försök att dölja det.

          Djuret träder fram som väl begravd kärna: vi har särskilda tillfällen för dansen, vi sjunger bara när ingen ser. För det är ju då vi syns (med samma känsla som i drömmar där man märker att man går naken på torget). Och rösten är där i rummet, den höjda rösten är är en köttig och jävligt ofrånkomlig muskel som spänns upp och ut i röda och i svarta ögonblick. I rösten måste jag följa med. Den är min kropp, den är inte separerad, den är nära inte avlägsnad. Röst-muskeln skjuts ut framför oss som om den skulle kunna döda någon och vi fnissar skräckblanat lustfyllt när vi får se den. Det var länge sedan jag mötte dig, du är bekant och du skrämmer mig lite. Är du uråldrig? 

Jag vågade inte skrika.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...