Jag skrev dagbok flitigt när jag var liten.

Det är ju väldigt kul att ha såhär i efterhand...

Eller hade kunnat vara väldigt kul - om det inte hade varit för att alla inlägg är fullkomligt innehållslösa. 

Låt mig ge ett exempel - 4 Mars 1997 (jag var alltså 9 år, nästan 10):

"Idag har jag varit i skolan.

Vi har haft gymnastik, det var ganska roligt.

Sen slutade vi och gick hem.

Hemma åt jag UTE för jag tyckte att våren är här.

Sen gav jag Spider [min kanin - mycket intelligent att döpa en kanin till Spindel...] mat och tog ut honom, sen in igen.

Sen gick jag till Linda där åt vi en glass.

Sen gick jag hem då kom mamma hem.

Vi åt köttbullar.

Sen tittade vi på teven.

Sen borstade jag tänderna.

Nu är klockan 4 över halv 10"

Och för att visa lite på variationsrikedomen:

27 Mars 1997

"Idag har jag haft rytmik.

Sen hade vi elevens val jag fick ta hem min häst.

Sen slutade vi.

Hemma åt jag lite.

Sen gav jag min kanin mat.

Sen kom Emma ner vi lekta med min kanin.

Sen skulle hon hem.

Då kom mamma hem då åt vi fredagsmat.

Sen duschade jag och borstade tänderna.

Nu är klockan halv 10"

- vakna

- äta

- skola

- hem

- äta

- leka/arbeta

- äta

- sova

Vädigt roligt är också hur saker som faktiskt är viktiga - typ som att morfar dött - också nämns helt mekaniskt i vakna-äta-skola-hem-äta-sova-rytmen.

"Sen kom mamma hem och sa att morfar hade dött. Sen åt vi lövbiff"

Utan en tillstymmelse till känslosamhet.

Ganska psykopatiskt...

Men - det finns hopp.

Ty av någon anledning skrev jag alltid ner dessa fullständigt urtråkiga saker på höger sida - vänster sida å andra sidan fylldes med anekdotiskt sjuka saker som faktiskt kan vara lite småkul och avslöjande.

En gång hade jag, exempelvis, fastnat för ett suddgummifodral som jag därmed tejpat fast på sidan, med texten:

"den här lapen sat på mitt sudd"

En annan gång hade jag hittat en kedja under dagen, men dessvärre tappat bort den. Men frukta icke - ty då målar jag istället en kedja på ett papper som jag sedan klipper ut och tejpar fast.

Så många viktiga små saker. Kedjor är kanske viktigast av allt.

 

Rambergsvandraren

29 april 2010 18:36

Åh, jag önskar att jag också hade skrivit dagbok, måste vara så kul att läsa i efterhand. Även om det mest är rutingrejer. Undrar om man inte var lyckligar eändå, med alla rutiner, tydligen tyckte du ju också att de var så betydelsefulla att du var tvungen att skriva ned dem. Väldigt Zen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...