I samma stund som begynnelsen begynnte och Gud började dra sig tillbaka blev vi bestulna på våra ögon. Vi var sedan spöken upprätthållna av den starkaste blick. Någon applåderar föreställningen och försöker ignorera ett obehag, för ingen av skådespelarna är egentligen här. De har blivit besulna sin närvaro och sin blick.

Horisonten breder ut sig och skiljer vatten från vatten.

       I de ögonblick man känner att man börjar närma sig formen av det ideala jaget händer det att man slits loss nästan helt från detsamma, och blir ett jag som av naturen endast är förmöget till att betrakta. "Den" som publikjaget ofriskt bländas av ter sig som ett hologram, knappt där, maskineri utan själ. Det rullar på tomt och publikjaget applåderar vilt, förförd med en klump i halsen för det vet att det som utspelas är ett skuggspel. Skådespelarna där på scen bär inte masker, de är masker. Trots och eftersom de står i rampljuset är de inte längre närvarande. De är objekt, livligt betraktade men livlösa.

Den enda som är fullt närvarande är en enmanspublik med stulna ögon. Det ideala jaget är ett hyllat spöke.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...