Jag drömde en besynnerlig dröm om två hundar. Den ena är underbar, jag känner honom sedan år från verkligheten. Den andra råkade jag ta på mig att passa, i ett infall snabbt utan eftertanke. Innan jag visste ordet av hade jag hämtat upp honom och han visade sig ond, stor stark och ond.

       Medan jag stod och oroade mig för vad den onda hunden skulle ställa till med fann jag den goda hunden tuggandes på en annan hunds hals, hänsynslöst med blod i fläckar överallt. Vad händer? Vem är du? Vem blev du nu? Gränserna dimmas och helt jävla grumligt blir det när hundarna blandas ihop med andra hundar under ett hundsammanträde där alla hundar var svarta som mina två. Den gamle gode vännen var spårlöst försvunnen. Det ryktades mellan munnarna att någon på landet hade tagit hand om honom, men när vi kom dit möttes vi av fel hundar. Dead end. Han var borta. Kvar fanns  bara den store opålitlige; främlingen.