Plocka kantareller, vandra i skogen, lyssna på fågellkvitter, måla spiraler i sensommarvindar, äta nyfallna vildäpplen, andas djupa andetag, höra säven susa och bäckar brusa, varken röka eller snusa....

 Ursäkta mig; men har jag inte med detta gjort absolut allt som en stackars liten post-Amsterdam-stressad själ kan tänkas behöva göra för att nå lite, bara lite, sinnesfrid? Jag har, till och med, försökt undvika att göra min mage upprörd (tja, ok, såhär i efterhand, när jag ser tillbaks på saker och ting, inser jag att just DET kanske misslyckades en aning – fem koppar kaffe, två paket läkerol, och sådan där sockerfri saft som just då man dricker den smakar underbart, men som väl nere i magen ser till att den vidrigaste av eftersmaker osar upp och ut på tungan…) och (OBS!) skrivit en att-pricka-av-lista, i hopp om att finna något slags fokus. Men. I HELVETE HELLER. Rastlöshet uber alles, jag vacklar av och an, som en jävla AND. And. *Andas*

Först började jag läsa Derrida, men befläckad av någon slags anti-koncentration gav jag snart upp. Övergick till att tillverka mytologiska skyltar; ämnade att ersätta de som raggarhelveterna dragit ned under några av sina fylle-turer med Epatraktorn. Men.  Det är knappt att jag har tålamod nog att hämta sågen ur snickarboden, eller, för den delen, hacka sönder det sega skinnet som bildats på grundfärgen. Jag tänder facklan och söker upp ett uns tålamod; och får tre skyltar målade. Då var det klart. VAD FAN skall jag göra nu? Måla tavla. Jag har en jävel som vägrar ge sig. Den har ett sådant där rytmiskt fel i vänstra hörnet. Formerna vägrar komma överrens. Det krävs ett rejält våld för att hålla saker och ting på plats. Området hade tidigare målats över säkert tre gånger. Med dagens övermålningar kan den siffran dubblas.  Och dubblas kan även graden av rastlöshet i min själ.

 Kvällen lär väl sluta som den slutade igår; framför youtube-klipp där uttråkade amerikanska soldater i Irak fördriver tid med att reta irakiska barn, kasta hundvalpar utför stup, och stångas med getter.

Om man ändå hade en get att stångas med, eller ett irakiskt barn att reta. Eller, varför inte - ett krig att föra.

För fler målniningar: titta in på  http://skomakardotter.webs.com/apps/photos/