Jag tycker mig ha byggt upp en helt och hållet oemotsägbar teori kring bodybuilders. Ja, jag snackar alltså om de där glansiga, gyllenbruna, seniga, köttiga – och på bilder ofta halshuggna – kropparna, som spänner sig så att de nästan spricker, och av någon helt outgrundad anledning tycks tilltala vissa människor.

Min tes är att strävandet efter att nå detta utseende bottnar i ett strävande efter att se så aptitlig ut som möjlig. Kroppsbyggarna vill, helt enkelt, uppfattas som ätbara, som läskande måltidsstycken. Lägg bara en bild av en kroppsbyggare, insmord och solbränd, bredvid bilden av en grillad kyckling – är inte likheten ganska slående? Svettiga, glansiga, gyllenbruna, halshuggna, seniga och muskulösa. Båda parterna tenderar till och med att vara insmorda i fett. Redo att få kniven i ryggen och grillsås över bröstet.