Den absoluta egoismen drar över mig, ofta. Men den drar över mig på ett konverterat sätt - i övertygelsen om att jag gjort fel. I övertygelsen att jag felhandlat och att jag gjort det så stort, att människorna hatar mig för det. Det må kännas som att man endast och bara gör sig själv liten, trampar och stampar; men för att kunna göra sig själv sådär liten måste man först gå via förstorandet - man måste övervärdera sig själv för att kunna nedvärdera sig själv. Förmodligen överdriver jag i allt. Det finns ingen måttlighet. Och de hastiga hoppen mellan högt och lågt, är plågsamma.

Medvetandegörande. Detta är medvetandegjort. Jag reflekterar och jag ser. Men självreflexiviteten är, som alltid, en kluven tingest som verkar i flera riktningar och med flera konsekvenser samtidigt. Frigörande eller fängslande, stärkande eller försvagande. Eller ingenting. Det behöver inte hända någonting. Självreflexiviteten behöver inte åstadkomma någonting. Och det är kanske det vanligaste utfallet. Möjligen eftersom självet, egentligen, är just: ingenting.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...