Jag sover och drömmer att marken är instabil dit jag kommer och att det finns en djup storskog långt borta (att längta efter). Att jag följer en kall klar bäck, att jag flyger och att solnedgången är vacker bakom min rygg.

Jag är vaken och tar hand om människor som har åldrats, som försvunnit litegrann, som är lite försvunna. De nästan försvunna, människorna. Kanske kan de en vacker gång komma tillbaka, på något sätt, på ett sätt, på vilket sätt som helst.

      De kommer från olika platser och de minns dem. De minns framför allt platser. De är löst rotade. De sitter löst fast i jorden. De söker jorden. Deras ögon öppnas och skrattar lättat när man påminner dem om den: jorden, den första jorden, den tidiga jorden. Jag har varit där. Jag minns där. Jag saknar där. Homo nostalgis.

Dagen är slut och jag känner sorgsamhet. Rötter och stommar och länkar kan kapas men minnet av dem och av riket de bundit en till finns kvar. Det brinner våldsamt i underjorden och hela rotsystem förkolnas. Men spökrötter finns alltid kvar och ur dem växer homo nostalgis.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...