Frukten är alltid redan rutten när man sätter den till munnen för att äta.

Jag försöker begripa varför man alltid förlorar det man vill ha så fort man inser, att man vill ha det. Skapar vi verkligheten efter hand? Och är "efter hand" alltid utifrån dystopisk mall? Förinställt på: förlust. Vissa saker verkar vara synliga enbart i ögonvrån, innan den starka och tryckande vakna blicken fångar och binder upp. Blicken är destruktion. Den fastnar och det går nedför och nedför och nedför. Den vet så mycket och är så barsk. Ser Blicken att dörren glider upp och någon är på väg in så slår den genast igen den, med ilska och med eld. Distraktion, förled det sorterande ögat. Låt oss simulera en tät dimma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...