Sömnen och sömnen och sömnen. Och drömmarna. Någon syr ihop de märkligaste av märkliga berättelser. Stora berättelser går igen i dem och jag förstår inte. Kastration och liv som spys upp och dubbelgångare och ett myller av små djur. Och vattnet. Jag hade en halvt vaken upplevelse i natt. Någon låg under mig. Jag låg på någon. Jag hade med åtrå jagat och låg sedan plötsligt på någon. Armar, axlar, höfter. Jag kände. Sen försvann allt. Det var när jag insåg att; det är mig själv jag ligger på. Jag låg på mig själv fast hon-jag var lös, bortsprungen, utanför, frånskild och enskild. Hon gick inte att förena med mig, eller åtminstone inte med min medvetenhet om att hon var jag. Så hon upplöstes med en smäll. Pam! Varför kunde jag inte förenas med jag? Jag är mig själv olik. Det är vi alla. Inkompatibla.