Det är konstigt det här med ärrvävnad. Människan hoppas och önskar och tror (in i det sista) att ett förlåt eller en förklaring eller en ren viljekraft kan reducera bort lämningarna från en olycka. Kan vi inte bara sopa över det, bygga nytt eller hoppa tillbaks till ett äldre lager där olyckan aldrig skett? Det vore fint. Det vore en dröm. Drömmar kan vara väldigt verkliga. Gör det till en verklig dröm. Gör marken len igen. Fast det är med detta som i den där grekiska berättelsen om  sköldpaddan och haren som springer ikapp. Jag minns inte mycket mer än det: och att poängen är att det aldrig blir jämt. Marken är kuperade för alltid nu.

Det blir inte lent och rent om man inte jämnar allt.  Finfördela dig själv och allt som finns och börja om. Men vem skall börja om? Det finns ingen kvar. Det finns inga minnen av olyckor, men det finns heller inget annat. Lever du så lever olyckorna. De är det enda som alltid kommer leva med dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...