Känslor är oförklarligt fysiska. Ångesten färdas i vågor, nästan som en värk. Den pulserar illvilligt. Och den vet att den skall hålla till i området kring hjärtat. Är det historien som lärt den det? Är det historien om hjärtat som känslornas hamn som lärt den det? Skulle man kunna lära den att lägga till i foten istället? Skulle den likväl kunna smärta i hårbottnen?

Hjärnan är känslornas egentliga hamn, antar jag. Men man känner aldrig att de rör sig där. De verkar istället, helt märkligt, ty sig till ett symboliskt språk där kroppens olika delar representerar olika tillstånd. De måste ha platser, ställen, tillhåll, scener för uppträdande. Hjärtat är den största och mest prestigefulla scenen. Där sitter bottnen och därifrån utgår livet, pulsen. Alla känslor drömmer om att härska där.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...