Jag saknar kontakt. Den där berömda slöjan (den är som en skyddsmur) har ockuperat platsen, där en relation till det-jag-du kunde ha upprättats. Att ofrivilligt skydda och skyla sig själv är, framför allt, tråkigt. Tick tack tick tack. Tålamodet sliter ut sina muskler. Anropa och vänta från stämbandens rot. Öknen blir till sist så torr och het att den i brist på ved föder en eld, som äter sten. Slöjan faller då, också. Vänta på den.Vänta på rätt eld.

Och nu.

In i den väsande tystnaden en stund.

Innan vin hos en kvinna med mycket tyg.

 

SlavOj

12 december 2011 00:18

Det är ingen idé att vänta på elden.Svedjebränningen är redan över.Rökslöjan ligger tät och skingras ej.Den enda kontakt som erbjuds är en slöja av giftig gas.Ett andetag och man är illa ute.
Så det är lika bra att hålla andan.Att hålla hårdare i sin ande så att man inte blir bränd.Bränt barn skyr elden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...