Det är kallt nu. Men det kan ändå bli en varm vinter. 

Man blir förvånansvärt lätt immun mot otrevliga människor. Strategier växer ur myllan. Det låter som skratt när de blommar. Människorna kan snäsa och sprida den svarta röken allt vad de vill, de kan vandra runt sådär kraftlöst och tyst berätta den där historien om hopplösheten, de kan hosta upp den på en och man kan känna hur de hoppas att man smittas. Alla måste lida. Men om man vill är det lätt att låta det stora absurditetsdjuret ta upp hela synfältet istället. Han står där lugn och ler. Han är min horisont. Va? Du skojar med mig? Skrattet klapprar, det är inte sant?! Och där någonstans blir man sin egen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...