Det är lätt och svårt när man eller någon fastnar för det ouppnåeliga. Lätt eftersom det förblir, oändligt, alltid onått, aldrig uttunnat. Lätt eftersom det håller strävan vid liv, strävan och det sorgesamma levernet i trånande. Lätt eftersom det finns en trygghet i otillfredsställelsen, i att inte nå fram, i att veta att det där andra är för långt borta, för stort, för annorlunda, för att låta sig fångas. Då allt annat faller undan  i ändligheten och i ofullkomligheternas besvikelser förblir det ouppnåeliga obesudlat: man strävar alltid, för alltid, men inte för att nå fram. Att nå fram är att förlora, att misslyckas. 

Svårt. Eftersom stora delar av charmen och lockelsen ligger i relationen: en relation som alltid delvis måste bestå i sårig otillfredsställelse: sorg, saknad, önskan, längtan. Väljer du det ouppnåeliga, eller om det ouppnåeliga väljer dig, så måste du vara lagt åt ett håll, där du kan se njutning i lidande. Eller, om inte njutning, så åtminstone värde. Värde i det outspädda, som aldrig riktigt kan omvandlas, reduceras, göras till lätthanterligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...