Direktlänk till inlägg 16 november 2011
tipp tapp, tipp tapp, tippi tippi tipp tapp, tipp, tipp, tapp
tyst det är i huset
tyst i huset
Seminariumdag. Vi bär innanmätes-skynken, avskärmande slöjor, som effektivt dämpar kreativa röster. De försöker komma till tals men de är så blyga, så blygsamma, så försynta. En annan röst reser sig hög och stolt (se så reslig jag är!) och den frågar uppmanande "inte skall väl jag...?". Inuti försöker och vill någon del, ännu, få oss att chansa och rusa och kasta, kasta loss och kasta ut, rasa, ge upp och ge allt. Hämmad. Dämpad. Dämpa den.
Hörde ni något? Ja, eller vänta.... sssccchhh... nej? Ett skamset men pregnant mummel som avfärdas som ett oväsentligt brus, ett överflöd eller en restprodukt - ta ingen notis. Håll er nu still och lugna. Åker ni för fort åker ni fast. Sansad. Vänta vänta vänta: vad stod det på skylten? Har jag missat något väsentligt? Säkert! Skulle jag ha tagit av här? Var är jag? Det är bäst att stanna. På tomgång.
Över marken lägger vi inget stötdämpande. Det behövs inte. För vi faller inte. För vi klättrar inte. För vi vågar inte. Knappt, knappt lyckas vi ens sträcka blicken upp mot tallegren. Svindlar, oj, vi mår illa av blotta tanken på potentiella höjder och potentiella fall.
Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...
Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...
Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...
Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
6 | ||||
7 | 8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 |
20 | |||
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
|||||||
|