Rädsla väger mindre än ångest. I en förvandlingsindustri som kallas fantasi kan det tyngsta bli lätt, kastas ut ur kroppen, bli ett utomstående objekt. En slags bot eller en möjlig väg undan ligger däri, att extrahera en parasit och göra den ömtålig och rädd och svag, utanför värddjurets kropp.

      Därefter behöver man inte mer än ett öppet sinne och en klar instinkt, att göra verklighet av. Verktyg kan vara, nedärvda kulturella idéer om vad farliga krafter fruktar; att med symbolen skrämma undan det som skrämmer.

       Fast jag vet ju samtidigt, att det är just det våldet som är det värsta. Det som verkar endast med ljus och snällhet och ömhet, och som är välförsett med skygglappar, det som kastar ut och stänger in, det som inte för dialog.

Åndå faller man lätt dit. In i de enkla, lata lösningarnas bedrägeri.