Jag måste sitta under en filt, nästan alltid. Allt annat känns fel. Allt känns fel. För någon natt sedan fick jag en sådan där grej igen. Alltså, jag höll på att somna men var vaken. Det vibrerade och lät brrrr brrrr på gränsen mellan mitt huvud och utanför. Sedan spreds vibrationen helt märkligt, bort utanför mitt huvud; och så var det plötsligt istället fönstret som vibrerade. Lät det som. Kraftigare och kraftigare. Nästan så att det krossades. Då bröt sig kraften, eller vad det kan kallas, loss och kom springandes mot sängen i en kropp. Jag var förstelnad men hann ta mig loss innan något hände. Om något nu någonsin skulle ha hänt.

Häromdagen försökte jag ta mig upp för ett berg. Men det var inte så lätt för berget försvann medan jag var på väg. Det fanns, det fanns, det fanns, det var försvunnet. Ändå fortsatte jag gå, förvirrat, random uppför. Väl på högre höjd fanns tätt med träd och sånt, stora och små, enbuskar och sly. Sikten var skymd. Man kunde inte gå tankspridd för där fanns stup. Finns det något högt där, bakom all natur? När jag väl kom fram till så högt jag kunde låg kraftledningar i vägen. Nedsmutsad utsikt. Det började mörkna och jag var redan nästan vilse, så jag vände nedåt igen.

        Till den tilltänkta toppen kom jag aldrig. Men väl nere igen tittade jag tillbaks och såg att jag nog faktiskt - utan att inse det då - hade varit högre upp än toppen. Alltid syns saker i bäst i efterhand.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...