Vaknade och öppnade mina ögon och tyckte att någon stod i rummet. En kvinnas ansikte syntes, för ett ögonblick... till dess att jag såg tavlan som både var hon och hennes bakgrund, hennes moder och fader, och hon. Varför har jag aldrig sett henne där innan, alla gånger jag vaknat och tittat mot henne, hennes tavla till bakgrund, hennes far och mor? Hon försvann snabbt och jag kommer nog aldrig kunna se henne igen. Hon var brungrå. Konstigt. För modern  är röd och fadern blå.

Jag drömde att jag fick låna en liten vit, långsam, kupolformad, skör bil av mamma. Den var lagom ofarlig för mig. Men den kunde inte köra genom lera. Vi fick köra runt.

Gick promenad med hund på kyrkogård. Hunden hittade något rött att gräva upp och slicka i sig. Det låg något rött under snön. Jag drog med honom därifrån.

Lånade Borges. Läste om blindhet, om att inte kunna se ord, lyssnade på Joanna Newsom. I bakgrunden såg jag en döv kommunicera med en annan döv. De gör roliga miner, de döva.

Missade Gud med 30 sekunder. Men det var nog lika bra. Jag hade inte hunnit duscha. Man kan inte möta Gud smutsig. Den andra guden kommer slänga mig ner i helvetet sen. Avgudadyrkare är jag visst.

Kokade torkade kikärtor. Ett vitt skum kom från dem. Jag tog bort det.

Mjölken är slut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...