Sover för lite och dricker kaffe med socker.

Återser bekanta från urtiden och tänker att Vargmannen nog blev så märklig som han blev på grund av ett kritiskt självreflekterande tänkande gone bad. Undrar var gränsen går mellan kritik, misstänksamhet och paranoia. Tänker att kritik gone bad kan spärra vissa viktiga vägar som annars är fruktsamt öppna.

Blir lite rädd.

Undrar varför alkoholister får så smala ben.

Tänker på den unga människan som i ett program om unga människor frågade varför unga människor mår så dåligt idag. Intalar mig att det är fel att tänka "ryck upp er". Antar att det är rotlösheten och bortskämdheten som är problemet. Tänker att när man är riktigt hungrig tackar man Gud för maten utan att känna sig konstlad och utan att ens egentligen tro på Gud.

Sitter bredvid en beslöjad kvinna på vagnen. Reser mig upp i god tid då hon börjar kränga på sig för att markera att hon skall av istället för att säga att "jag skall också av här" och sitta kvar.

Köper billiga äpplen och dyr mjölk.

Foten  sover.

Det är farligt för människor med stor hundvana att ha kläder liggandes i högar på golvet. Varje morgon vaknar de, människorna, och tror glatt överraskade (fast kanske egentligen mest sömndruckna) att högen är en hund.  Men högen är ju ingen hund.

Det samma gäller för hundar med stor människovana. Att ha sängar ståendes på golvet är inte att rekommendera. Då tror hundarna varje morgon, lätt sömndruckna och hund-iga, att det ligger en människa i sängen. Men det gör det  ju inte.

För ett ögonblick blir de sömndruckna Vana av med sin ensamhet. Men sen ser de att den bor kvar, att den sover jämte dem i sängen, bredvid dem på golvet.