I natt var jag ute och flög.

Bortom kontroll, ibland

Bland vindarna.

Man dras upp upp-och-ned, i spiralrörelser

Testar åter och åter igen

Hur högt upp man kan komma.

Från ovan såg jag världens längsta iller anfalla en häst.

(Det var i närheten av vargskogen)

Hästen dog.

Vi oroade oss.

För vi var på väg någonstans, och vi behövde hästens hjälp

Men allt var ändå lätt

För min bror hade sparat en liten ask, med tidningsurklipp åt mig.

Jag ville sätta dem under mina fötter.

Jag kände mig trygg då.

Sedan torkade jag smuts från vänners ansikten

Och de blev blyga

Som om jag avslöjat dem.

Men alla hade lika mycket smuts

I sina ansikten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...