I natt var jag ute och flög.

Bortom kontroll, ibland

Bland vindarna.

Man dras upp upp-och-ned, i spiralrörelser

Testar åter och åter igen

Hur högt upp man kan komma.

Från ovan såg jag världens längsta iller anfalla en häst.

(Det var i närheten av vargskogen)

Hästen dog.

Vi oroade oss.

För vi var på väg någonstans, och vi behövde hästens hjälp

Men allt var ändå lätt

För min bror hade sparat en liten ask, med tidningsurklipp åt mig.

Jag ville sätta dem under mina fötter.

Jag kände mig trygg då.

Sedan torkade jag smuts från vänners ansikten

Och de blev blyga

Som om jag avslöjat dem.

Men alla hade lika mycket smuts

I sina ansikten.