Jag måste slå mig själv i ansiktet när jag är framför skärmen. Mitt medvetande går direkt in i ett halvsovande annars. Ögonen ställer in sig på en punkt lite innan eller framför det som skall betraktas, och tittar rakt in i en oskärpa. Det finns inget där att se.

Vissa har kallat det trötthet.

Men jag tror att det är något med internet. Kroppen och sinnet har blivit delar i ett kretskort. Att sitta fastetsad och mala ett vakuum, i väntan på att en signal skall skickas, så att man kan svara. Förblir det tyst sätts man på tomgång, i vänteläge. Man vilar inför ett eventuellt uppdrag. Man är en förslavad Cyborg.

       Skuggspel. Platons grottan har fått blinkande lampor och interaktiva spel, och dockspelet har bytts ut mot levande filmer. Det krävs, för oss svagsinnade, en stor styrka och skicklighet för att komma loss - en bestämd och barsk nedmontering av en djurisk-maskinell drift. Man har ju börjat känna sig hemma. Man har börjat tänka att "det är väl såhär det är? inte är väl blicken klarare någon annanstans?" 

Det är tur att jag har ett kök också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...